Det finns en poesiantologi inför 2013 där jag blivit uppmanad, anmodad eller åtminstone förväntad att delta med minst en dikt. På svenska. Om en specifik ort.
Halleluja. Och hujedamej.
Jag har inte skrivit dikt på svenska på åratal för att det känns så klonkigt i språket. Det faller sig så mycket naturligare att bolla med engelskan.
Å andra sidan: mycket kan man skylla mig för men feg är jag inte. Dristig intill dumhetens gräns är en bättre beskrivning. Så jag tänkte tillbringa julhelgernas lediga dagar på att bygga ramen och spaljén till kortare diktcykel så att jag hinner meditera över den innan den ska in. Jag har ett uppslag till ett tema, behöver bara titta lite på en karta. Om det blir bra nog för att duga, ja, det får antologikommittén avgöra.
Det finns ytterligare en poesiantologi att anmäla sig till, via bokeri.se. Och där fick man inte skicka in på engelska. Aj aj, det betyder att jag måste nyskriva alla eventuella bidrag. Vi får se om jag hinner och kan få ur mig något tillräckligt bra. Troligen inte, men ambition är det inte någon större brist på.
Rosenfönstret 