Monthly Archives: maj 2012

En oväntad actionscen

Standard

Jag laddade ju kreativitetsbatterierna i Karibien häromveckan, och nu spruttlar det ur självklarheter i Zebraskatan. För närvarande skriver jag på tre scener samtidigt, varav två är direkt sammanhängande, med bara någon timmes avstånd i tidsskeendet.

Samtidigt är det skrämmande spännande att mitt undermedvetna vet vad det sysslar med. De två sammanhängande scenerna är inramningen runt ett av de mest actionladdade momenten, en dramatopp i mittre delen av Zebraskatan. Det är återblick – action i nutid – återblick, men tillsammans skapar de en sammanhängande sekvens på ett enhetligt tema, som involvera lusta och skjutvapen.

Jag har hela tiden vetat ungefär vad som skulle hända, vilka som skulle vara med osv, men händelsen i återblicken var inte klar. Nu är den det. Tempot ökar, insatserna likaså och därtill telefonsex i ett annat perspektiv. Dessutom är det inte ett standardmord, utan La Petite Boutique i ett nötskal.

Det skojigaste i det hela är att jag inte ens funderade medvetet över den här sekvensen under batteriladdandet. Den blev bara lite grädde på moset.

Osorterad bokhylla

Standard

Jag har letat och letat efter mitt ex av Dansen kring guldprästen av Donald Westlake. Det är en kriminalkomedi från 1970-talet, men jag mindes helt rätt att den är uppbyggd med en spännande ram. (Även om den har en allvetande berättare som inte riktigt är min smak) Tanken var att fräscha upp lite idéer inför Fem bagare i en bil och undvika att av misstag göra alltför lika.

Minst tre månader har jag letat.

Och var var den?
Tryggt instoppat bland mina poesiböcker, mellan The Waste Land and other poems av T S Eliot och Karlfedts samlade dikter. Jag har ingen aning om hur och varför jag ställde den där, det är spontant inte en naturlig blandning.

Vid tillfälle ska ska ska jag sortera om min bokhylla. Och skaffa fler bokhyllor så det inte ligger bokstaplar på golvet. I flera rum.

Hursomhelst, det blev både nobelprislitteratur och ren underhållning researchad idag. Jag hittade Celestes kodnamn (Celeste är Emmas mentor i Zebraskatan) och ett perfekt incitat. Samt börjat skissa på en ramberättelse i bakhuvudet.

Det blir svårare och svårare att hävda att Zebraskatan är en lättsam komedi. Ja, det är en absurd komedi. Det är meningen att läsaren ska le, om än inte skratta. Men, tja, den har lager. Om man väljer att se dem.

Jenka, batteriladdare och testläsning

Standard

Jag har varit utomlands på en konferans i nästan tio dagar, inklusive familj, och har trots detta skrivit ihop ett kapitel i Zebraskatan. Men helt oavsett detta har jag researchat, och flödat runt i manuset. Det har tillkommit ledord, repliker, strukits ned och lagts till. Netto har väldigt lite hänt men det som hänt brutto är desto större.

Idag gick jag igenom och printade det färdiga kapitlet. Men jag är nästan klar med en återblick med Kalle till och fått klart upplägget och alla detaljer i ytterligare en Zebra-återblick. Å ena sidan kan det kännas segt med återblickar istället är nutids-stråket men om den här delen sitter är det så mycket lättare att skriva de delar som har med skurkarna i nutid. Nu är det flyt och mycket blir så mycket enklare när jag lagt tid på att förbereda själva löptextskrivandet.

Jag har på sätt och vis tillbringat en och en halv vecka i en mental batteriladdare, även om jag fysiskt är alldeles urlakad.

Håller på att testläsa två andra manus. Helt oavsett vad jag anser om dessa, är det mycket nyttigt ur ett skrivtekniskt perspektiv. När man tittar på andras texter är det så mycket enklare att se rätt och fel än i ens egen. Det är lätt att se vad som fungerar och vad som faller platt till marken. Det är ännu mer intressant när det är två olika genrer som därtill skiljer sig från Zebraskatan. På många sätt skiljer sig berättartekniken och det är spännande att fundera på varför. Är det genreberoende eller författarberoende? Eller dras vissa författare till vissa sorters genre för att formspråket passar deras sätt att uttrycka sig?
Vad vet jag?

Något som är väldigt tydligt är att jag drar mig för att sätta ord på känslor. Dels för att min huvudperson Emma inte är så introspektiv (vi har en introspektiv rubensmodell i Fem Bagare i En Bil, så det är inte så att jag inte kan tänka mig att skriva sådana karaktärer. Det är nog mer för att de författare vars språk jag uppskattar också är restriktiva med att sätta ut rubriker på karaktärernas känsloliv. Emma tänker och vi får både direkt inre monolog och beskrivningar nära-nära henne i tredje person – men hon diskuterar inte känslor med sig själv. Vilket är en del av hennes personlighet och något som läsaren får mer och mer insikt i.

Ch-ch-ch-change (som David Bowie besjöng) är viktigt för karaktärer man hejar på och om Emma visste allt om sig själv i kapitel ett, och berättade för läsaren om detta, skulle den här resan vara helt annorlunda.

Jag har också skrivit en telefonsexscen från ett annorlunda håll, och förhoppningsvis är den het utan att vara alltför pinsam.

Tillbaka från Västindien

Standard

Är tillbaka efter en veckas konferans. Skinnet flagar på axlarna, har skrivit ett kapitel till, blev nästan kvar i Houston pga trasig flygplansvinge. Rummet rör sig upp, ned och i sidled efter en vecka till sjöss.

Skoj nästan jämt, så att säga.

I vilket fall som helst passade jag på att göra research överallt där jag kunde, samt korsförhörde folk som satt inne med nyttig information. Kvarstår att avsluta det redaktionella med nästa kokbok, skriva två kapitel till i Zebraskatan, börja på nästa kokbok. Ja, och så vardagsjobbet också.

Dessutom saknas det ett ord: jag vill skilja på om man är jetlaggad framåt eller bakåt.

En halvtimmes ostörd tid från att avsluta nästa kapitel

Standard

Fast jag jobbar heltid, springer ärenden och ska packa packa många kappsäckar ikväll.

Det SKA gå. Och printas och postas.
Så omfattande är inte texten, det är mest en massa löst som ska komprimeras ihop, inspirerande citat som ska bort.

Så här ser min synopsis ut:
Emma pratar och viftar med ögonfransarna. Det går lätt, hon lever sig in. Hon funderar kort på varför men bara kort. Är någon så dum att de betalar henne för att ta en öl(?) och prata så visst, för all del. Motsvarande att hon skulle acceptera en muta, inte utföra och skratta hela vägen till banken.
We’re young, handsome and we haven’t invented morality yet.
Emma gör något djärvt, något spännande, något hennes föräldrar inte vet något om. Något förbjudet. Något ingen annan vet, ingen annan tar sig rätten till. Det finns sexuella övertoner här, kvinnlig makt och lockelse, men håll det under ytan, det är planterande framåt. Bröstvårtor hårda mot linnet

 

Och så här ser början av samma lötext ut:
Ölskummet frasade och läppstiftet satte cerise avtryck på kanten. Emma slickade bort obefintligt skum från överläppen med en långsam tungspets. Det här var kul, lite som när de spelat teater på gymnasiet. Fast mer laddat än att vara statist i Lysistrate.
Prydlig serveringspersonal gled mellan parasollborden med lastade drinkbrickor i öronhöjd. Barnstojet i poolen överröstade vågorna nedanför resorthotellet men det luktade salt och heta stenplattor när vinden låg på. Solen gassade över kroppar i varierande grad av rosa på vita solsängar. Det var bara klarknapparna som saknades.
”Och sen tog vi hennes yacht till Mykonos i juni. Vi behövde slappna av efter Cannes.”
Emma log ett andlöst ooh och ett imponerat aah.  Hon lutade sig lätt framåt över bordet för att verka mer intresserad och råkade hasa ned linnet helt avsiktligt. Spetskanten gled över sololjeblank hud och avslöjade ytterligare några anständiga millimetrar.
Inte för att hon behövt anstränga sig särskilt. Frågan ”Berätta mer om dig själv” och extra svensk brytning i skolengelskan hade varit som kattmynta i mars. Lönnfeta britter som svalt alla fördomar om svenska tjejer fick skylla sig själv.
Klockan tickar, tiden går. Sju minuter kvar. Så, ja, stirra mer på mig, inbilla dig hur ung och dum jag är. Och så tar vi ett leende till.
En följdfråga för att hålla honom igång och hon smuttade på ölen igen.  Det var gott med en kall öl i skuggan för det skulle bli svettigt på bussen tillbaka till Agia Napa. Inte för att det spelade någon större roll om hon blev kvar här i natt, ryggsäcken stod i receptionen. Med pengar på fickan var allt möjligt.
Mamma skulle få slag om hon visste vad jag höll på med. Bannbullorna skulle vina kring öronen på mig. Fyra minuter kvar.

Och hur går det för Emma? Ja, mina glesa läsare, det får ni vänta på själva Zebraskatan för att får reda på.

Filar på en återblick

Standard

Jobbar med en återblick skrivet i nutid-imperfekt, dvs samma tempus som resten av boken. Vi upplever Emmas återblick som hon minns den – den är inte återberättad.

Men den får inte vara för lång och ingående, den ska ge en smak av en 15 år yngre Emma utan att avslöja för många detaljer så här tidigt i berättelsen.

Det är en tuff balansgång mellan det kortfattade och det planterande. Just nu känns det som om jag hamnar alldeles väldigt mycket åt det kortfattade hållet, men det är lättare att bygga ut än att riva.