Besparingsåtgärd

Standard

Jag älskar skickligheten hos min naprapat som återställer min högerarm efter decennier av slitage. Visserligen kunde han ha jobbat extra som torterare för den spanska inkvisitionen men det han gör ger effekt.

Dock kostar det en del pengar.

Jag har varit ålagd att ransonera tangentbordsarbetet under rehabprocessen men idag satt jag ett antal timmar för att förbereda inför nanowrimo. Och lokaliserade källan till min höger underarm packat stängt och gått hem och lagt sig …

Den förra musen hade en solkig kula så den rullade trögt och småmuskler fick överarbeta. Den ersattes igår med en annan som har ihoprullningssladd en aning för kort … så att armen hela tiden fick hålla emot draget tvärs över skrivbordet. Efter 3 timmar var armen en domnad molande knuta igen.

Jag kan ju säga att en trådlös mus är billigare än en naprapatbehandling. Det kanske återstår några gånger innan jag är fullt återställd men en sak vill jag framföra till alla skrivande entusiaster:

ta inte kroppen för given

I mitt fall handlar det om att jag skrivit mer eller mindre dagligen i 35 års tid, ofta länge. Kombinerat med 10 års klassiskt piano med minst en timme om dagen. Kombinerat med kontorsarbete i nästan 25 år.
Jag räddade handlederna med ett brutet tangentbord (ska skaffa ett nytt sånt) och ryggen med en stol som krävde att jag satt upprätt utan att luta mig.

Det går ganska länge på ren och skär entusiasm, vilja och övertygelse om att man är sjåpig när det börjar värka. Om skrivandet är ens liv är kroppen ett redskap och bör inte underskattas

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s