Monthly Archives: oktober 2011

An embarrassment of riches och vad som egentligen borde stå i Genevekonventionen

Standard

I dag är sista dagen för finputs på manuset till den vegetariska kokboken som förlaget är ”mycket intresserad” av. Om allt går väl ska det skickas in i kväll så att det ligger och kurar i mailboxen på måndag morgon. Vi kan förfina och förfina till dödagar och ändå alltid upptäcka någon detalj till att peta i. Några sista beräkningar ett par meningar och en sista fackgranskning att vi inte fått hjärnsläpp i facktextdelarna.
Mellan varven läser jag The World of the Trobadours – Occitan society 1100-1300 och A Most Holy War, båda fullmatade med intrikata detaljer och den senare bidrar förhoppningsvis till upplösningen av mitt elefantproblem.

Zebraskatan lurar i vassen, nu har jag berättelsens spann klart och kopplingen mellan första kapitlet och slutet. Det blir kul och oseriöst, på ett seriöst sätt. Jag är som sagt alltid seriös, men sällan allvarlig.
Kommentaren om genevekonventionen handlar om ljud- och stöknivån här hemma. Det finns inte ett enda tyst rum, möjligen matkällaren undantaget. Jag sitter periodvis med hörselskydd från Jula för att dämpa huvudvärken. Kan det räknas som ett arbetsmiljöproblem?

Fantastisk koncentration av tankeverksamheten

Standard

Varenda ledig minut under dagen har jag knattrat det sista på min och Paulines nya kokbok. Nu går det plötsligt att skriva koncis svenska om lectiner, fytiner och vad man ska dricka till maten, för att inte tala om den förändrade glutenhalten i den gröna revolutionens vete. Vete fan hur, men jag har harvat och trälat med de styckena i ett par veckor intill blockeringens gräns. Jag citerar Samuel Johnson: ”Depend on it, sir, when a man knows he is to be hanged in a fortnight, it concentrates his mind wonderfully.”

Jag tröstar mig med att så fort manuset kommit förlaget tillhanda, kanske på måndag, är min volumiösa (ha!) fritid mindre inmutad igen.

I feel pretto, oh, so pretto

Standard

Jag ska gå iland med att avsluta ett skönlitterärt manus, oavsett om det blir utgivet eller ej. Så här är min plan:

@ Syssla med skrivandet en stund varje dag, oavsett om det är synopsis, bakland, flödestext, redigering eller vad som helst. 5 minuter är mer än inga minuter.

@ Till sommaren 2012 ska jag ha skaffat, läst och testat mig igenom handböcker i skrivarhantverk.

@ Under 2012 ska jag ha ett skönlitterärt manus så klart att det kan skickas till en seriös lektör.

@ Om 3-5 år har jag skrivit tillräckligt mycket, både fackböcker och skönlitterärt, för att kunna gå ned i tjänst och hinna skriva mer.

En riktig klyscha

Standard

Jag missade tåget och blev sittande på Stockholms central. Pep förbi Pressbyrån och köpte nyutkomna tidningen Skriva, liksom en mugg kaffe. Slog mig ned vid ett bord, fällde upp datorn och skrev 45 minuter på Rosenfönstret.
Jag sorterade om prologen och utökade Guillemettes scen, gjorde lite småredigeringar, avslutade samtalet med tygpaketet – inte säga för mycket här – och började på första scenen med Grazide.

Det kändes både på riktigt att sitta där och knattra bland främmande människor – jag störs inte av omgivande stim så länge det inte potentiellt är riktat till mig och jag därför behöver ha hörseln inkopplad – och ganska underhållande klichéartat att sitta och skriva där andra ser en. Vem tror hon att hon är, Jo Rowlings?

En lång resa börjar med ett första steg

Standard

Just nu är det uppförsbacke med att skriva löptext. Dels är det en hel del intrikat knyta-ihop-alla-berättelsens-trådar kvar, dels behöver jag sätta mig i lugn och ro med en wordfil och en stapel fackböcker och dokumentera ned alla intressanta småfakta jag hittat så att jag hittar tillbaka till dem när så behövs.
Dessutom är det akut brist på ostörd tid i vaket tillstånd i det att vi har deadline på båda kokboksmanusen, Per ska in med ett lektörsutlåtande och på måndag ska jag dels ha budgeterat 400 miljoner i räntor och avskrivningar och därtill övervaka inläsningen av hela förvaltningens budget.
Så jag kämpar med att skriva lite i taget istället för att ge mig. Varje ny mening, varje anteckning, varje litet redigerande leder framåt.

Out, damn spots. Och sjas dessutom

Standard

Jag har fått ett uppslag till en annan roman, ja, mer än bara uppslag, utan persongalleri, lite scener och en massa annat. Den kommer att bli rolig läsning när jag tar tag i den.
MEN det är viktigt för mig av avsluta Rosenfönstret och få den i tryck. Jag vill inte bli sittande med ett halvskrivet amatörprojekt utkonkurrerat av annat, mer spännande för att inte tala om verkligheten själv. Dock kommer det att få ta den tid det tar. Just nu måste intrigerna i den sista tredjedelen värka fram under intensivt fackboksläsande, medan jag skriver till och skriver om inledningen när jag har någon stund över (ha!).
Jag ska också leta fram min påbörjade word-fil med citat och sammanfattningar som ska ge djup och lyster åt berättelsen. Alla de där smådetaljerna som gör en miljö levande, kanske behövs de inte direkt i texten, men jag behöver dem som författare för att få friheten att röra mig i karaktärernas värld.

Rosor och kinkblåsor

Standard

I förbigående skrev jag in en vas med rosor på ett bord under ett fönster. Sedan slog det mig att det var sensommar. Om jag inte missminner mina trädgårdsböcker fullständigt är det bara rosor med härstamning från kinesiska rosor som remonterar, dvs blommor om varje säsong. Gallica och albarosor som är vad som bör ha funnits tillgängligt blommar rikligt och länge men sedan är det över. Vita liljor, kanske, de blommar senare på säsongen och kan skapa en koppling till jungfru Maria, eftersom det är abedissans utlånade kammare.

Inordinate amounts of whom?

Standard

Tyvärr är det så att jag ofta flödesskriver fortare på engelska än på svenska, vilket gör att manuset är tvåspråkigt för närvarande. Jag har valt att redigera texten i det språk jag skrev det från början för att i ett senare skede lägga ihop en enhetlig version. Men ibland blir det ganska träffande på ett humoristiskt sätt – den här lilla biten är från prologen där en historisk person, Rainier Sacconi, funderar över sin övergång till inkvisitionen efter 17 år som katarparfait.

He had celebrated his conversion by a three-day revel, which had included inordinate amounts of wine, meat and the barely nubile daughter of Henri de Montford’s mistress. And he had a well-earned headache to show for it afterwards. Luckily the girl died later on, leavning no permanent evidence of his momentary lapse in judgement.

Ett skepp kommer lastat

Standard

Fortsatt efterforskning luskade fram medeltida namn på skepp i västra Medelhavet. Det stod också att man importerade rabarber. Nu blir i alla fall jag nyfiken. Hur, var och framförallt varför importerar man rabarber till Marseilles och Montpelier sjövägen?
Pia kommenterade: Det faktum att en stor del av transporterna skedde till sjöss pga usla vägar förklarar inte det faktum att det var rabarber som importerades

Precis. Vaffö gör di på detta viset?

En pralinask

Standard

I en tunn bilderbok riktad till barn har jag hittat recept på medeltida hudkräm och på lusschampo. Det framgår dock inte om det senare fungerar, vilket jag också känner mig lite skeptisk till utifrån förekomsten av luskammar. Litteraturforskning är som en parafras på det där citatet från Forrest Gump: literary research is like a box of chocolates – you never know what you’re gonna find.