Monthly Archives: september 2012

Efter- och genomtanke över bokmässan

Standard

Så har man varit på Bokmässan för första gången i sitt liv. Det är nog närmare 35 år sedan jag var i Göteborg överhuvudtaget, när jag funderar på saken.

Min första reflektion är att det var mycket. Med extra allt. Och hur trångt och stökigt det var på lördagen vill jag knappt fundera på för att inte dra på mig sympatimigrän.

Min andra reflektion är att det var bra att planera i förväg. Jag hade gjort en karta, planerat vilka besök jag skulle göra och varför. Noterat monternummer, eventuella seminarier och läst in mig på de tilltänkta förlagens hemsidor. Det betyder inte att alla ska ha samma plan som jag, men någon sorts förberedelse utifrån vad man själv vill med sitt besök skulle jag rekommendera.

Pragmatisk reflektion 1: Betonggolv är hårda, fötter är mjuka.

Pragmatisk reflektion 2: När det är som mest folk blir det varmt.

Pragmatisk reflektion 3: De flesta har inte tid för reflektion och samtal. Enbart en observation, inte ett klagomål

Jag genomförde i alla fall min plan. Alla fackboksförlag som jag identifierat i förväg (samt ytterligare ett jag bara ramlade på) blev tillfrågade om hur de får kontakt med sina matförfattare. I något fall blev det stora nobben, i två fall lämnade jag visitkort och sa hej. I två fall ska jag maila matförläggaren och i det sista … råkade jag – i min okunskap – pitcha till någon med tillräckligt inflytande för att det faktiskt ska hända något. (Hade ingen aning förrän jag läste visitkortet efteråt <pinsam rodnad>) Sen om något händer och vad som händer, ja, det är en helt annan historia.
Jag är inte sierska även om jag kunnat tolka både astrologi och läsa tarotkort (udda kunnande är alltid en tillgång)

Jag kom över ett nummer av Allers från 1938 – perfekt för researchen inför Fem bagare i en bil. Köpte två bilderböcker till barnen, frågade om mailadress till en tilltänkt illustratör, hejade på drösar av människor, blev fotograferad av Ann Ljungberg (jag såg ut som en mörkluggad ekorre med tandvärk, men i alla fall. Kartan syntes ju), skrev en kortnovell – skräckhumor! – hos tidningen Skriva, tävlade om skrivkurser hos kurser.se, köpte en kokbok jag letat efter och var i allmänhet överallt.
Var på Park och drack ett glas rött med Annika Estassy Lovén, hejade på hennes kompisar och citerade inombords min dikt camo gear. Var väldigt osynlig och väldigt observant. Bodde på ett hotell under renovering, som gav associationer till ett östeuropa med en nyfallen järnridå. Taxichaffis som tog 160kr för att köra vilse tvärs över Drottningtorget. En natt full av spårvagnar med fallerande bromsar.

Vad då? Är det något jag inte berättat? Vad skulle det vara?

Ett uttalat syfte med att åka till Göteborg var att lukta, klämma och känna på de skönlitterära förlagen lite. Jag är utgiven kokboksförfattare (skriver fyran och femman i höst) men jag har inte snurrat omkring på den andra sidan häcken, hur grönt gräset än må vara. Än så länge har det för mig inte varit någon större skillnad på storförlagen, mer än rykten. Så jag vandrade omkring enligt plan och karta. Tittade på montrar och utbud. Bedömde skyltning och personalens attityd. Ställde artiga frågor på de flesta ställen (utom några som jag mentalt strök från sändlistan). Lyssnade mellan raderna på hur saker sas och vad som inte sas. Läste av kroppsspråk. Gick en sväng och kom tillbaka med öppet ansikte från ett annat håll.
Utan att gå in på några detaljer är jag nu ytterst taggad att skriva klart de glappande fem kapitlen, hårdredigera tre kapitel och finpolera Zebraskatan.

Och det är allt jag tänker säga om den saken. Just nu.

Annonser

Underkastelse …

Standard

Jag har inte läst 50 Shades of Grey, vare sig på svenska eller på engelska.

Å andra sidan har jag läst både To Serve and Submit och A Pound of Flesh av Susan Wright och var ytterst … underwhelmed av hela temat med kvinnor som underkastar sig och därmed hittar sin njutning. Kanske för att jag tycker de kvnnliga huvudpersonerna har ett hål i huvudet. Kanske för att jag själv inte tänder på det, vad vet jag?

Men kanske också för att hela idén ligger alldeles för nära de våldtäktsfantasier som romance-genren drogs med förr i tiden, där våldsverkaren och offret blev störtkära i varandra på slutet, helt oavsett vad som hänt i resten av boken. Jag recenserade romance för LaurieLikesBooks under några år, och diskussionen var uppe inom recensentgruppen många många gånger.

Det handlar inte om sexskildringar, passar de in ska de vara med, oavsett hur utförliga. Och jag ursäktar inte dåligt språk i genrelitteratur. Det är nog bara det att för mig är det mer ett maktspel, ren psykologi, än sex och om man inte tänder på det blir själva sexet i texten ganska blah.

Min något stygga association till det hela beskrivs bäst av den här seriestrippen från Oglaf.
VARNING!!! Resten av den här serien är visuellt sexuell och Not In Any Way Safe For Work (beror förstås lite på var du jobbar, men principen kvarstår) Bläddrar du runt till andra Oglaf-strippar går jag inte i god för vad som i tecknad form visas på din skärm, och inte för god smak heller.

Den omdebatterade boken hamnar i min ska-läsas-någon-gång-som-research-hög, i den billigaste upplaga jag kan lägga vantarna på. På engelska.  Jag är ytterst skeptisk till om jag kommer att gilla den, utifrån vad jag tyckt hittills om dominansgenren. Men man ska aldrig säga aldrig. Man kan bli förvånad.

När du saknar ord, när du behöver argument …

Standard

Mitt och Per Wikholms (maken) företag heter Wikholm Ord & Argument AB.
Via företaget har vi begått författargärningar och liknande sedan 2007 men det har ingen haft en aning om, eftersom företaget inte har haft någon hemsida. Esse, non videre – verka utan att synas – så att säga

Det har inte varit viktigt, eftersom det är vi som är <ahum> kända, vi som synts. Men vi börjar närma oss det läge när vårt företag i alla fall behöver kunna kontaktas så vi gjorde slag i saken. Vår eminenta webdesigner knattrar på, vi har beslutat om en design så nu är vi på rull. Nu är det mest innehåll och bilder som ska till. Sen, så!

Återkommer med länkar när vi väl är driftsatta och kan bjuda in.

Den värsta av två världar

Standard

I den värsta av två världar …

duggar skrivuppdragen ofta
sen har dottern glömt sin kofta
görs det bokslut varje månad
(när det hinns blir man förvånad)
men annars är det mesta bara som det brukar vara

I den värsta av två världar …

är man kreativ i sömnen
bygger excelfiler i drömmen
redigerar, finjusterar
och sen verksamhetsplanerar
men annars är det mesta bara som det brukar vara

I den värsta av två världar …

väntar diska, tvätta, damma
varje dag det är detsamma
mata fåglar, vattna blomma
göra sophinkarna tomma
granska utkast, perspektiv
dricka kaffe på pin kiv
men annars är det mesta bara som det brukar vara

 

Med tack till Lennart Hellsing vars dikt Annorlunda var grund till denna parafras

Fin recension i BTJ: LCHF till vardags

Standard

Optimal förlag skickade BTJs recension av LCHF Vardagskokbok till mig och Per.

Det är alltid roligt med fina recensioner men det är ännu roligare när BTJ gillar den, eftersom vi varit ute efter en vardags- och bruksbok snarare än något klatschigt som ligger i stökiga lastpallar på köpcentrat.

Några ord ur recensionen: Tilltalande layout … klassisk kokbok … inga konstigheter och är lätta att tillaga.

Recensenten gillade också att vi skurit ned på tabeller och teoretiskt prat. Om det kan jag säga att vi fortfarande har inledande teorikapitel, men eftersom LCHF är så mycket mer känt i dag än 2009 när vi skrev vår första kokbok (som kom ut 2010) och att det finns så goda resurser på nätet ansåg vi det vara onödigt att låta det ta utrymme från recepten.

Jag gillar att recensionen tydligt pekar på att det här är en kokbok av klassiskt snitt, en sån man spiller på i köket. Det var den subgenren vi ville åt. Vi verkar ha lyckats.

Internationella bokveckan – synkroniserad läsning

Standard

Det är den internationella bokveckan* igen.
På ställen som facebook har nedanstående uppmaning cirkulerat:
Fira den internationella bokveckan: Grabba tag i den bok du har närmast, slå upp sidan 52 och plocka ut den femte meningen. Avslöja inte bokens titel. Kopiera reglerna i statusfältet innan du fyller i din mening.

Det som har varit väldigt underhållande är att läsa vad som faktiskt är den femte meningen på sidan 52 i den bok som ens bekanta har närmast. Det är en viss spridning, om jag får underdriva lite.

Som ett smakprov rafsar jag ihop en buffé av femtemeningar för läsarna:

It is a core principle to praise others as much as possible to keep them carrying on about a subject at their own leisure.
Noman Khan hette han.
”Jag tror att den står still”, sa Jack leende.
Jag vet inte om jag såg blod innan jag tog min tillflykt till mammas famn eller om jag målade dit det i efterhand, i minnet, med stor pensel
Juristerna gick ganska långsamt och blev ofta passerade av andra gående, av vilka en del vände sig om för att se hur dessa tre herrar, ganska olika flertalet, såg ut framifrån.
Denna enda kväll.
Even the slaves, bound naked on the walls, their legs apart, their faces in half-sleep, seemed just the ordinary thing, and why shouldn’t the young village men taunt them as they passed, slapping an erect c*ck here, pinching a poor shy nether mouth there?
Hugg tag i den andra gardinen!
Templet förstördes två eller tre gånger vid barbarinvasioner och antändes, enligt den välbekanta traditionen, samma natt Alexander den store föddes, av en fattig herde, Herostratos, som genom denna gärning ville göra sitt namn ryktbart genom tiderna, men det byggdes för varje gång upp än mer storslaget och räknades som ett av världens sju underverk.
Indignatus sic suam Boso adversus abbatem conjecturam extenuari, arrepto privilegio de medio consessu se subduxit.
We all are!!
Men jo, det är ett J.
Egentligen är det ju det hela den här boken handlar om.
Sağ ol. O çanta yeni mi?
As guest of honor, the writer received the fish with great anticipation and savored every mouthful.
Mats var helt kolerisk.
Solen blev nu en officiell nationssymbol och ”solflaggan” antogs 1870 efter den genomgripande omdaningen av det japanska samhället 1868, varvid kejsardömet i sin moderna form uppstod.
Jag har beskrivit den porösa rymden som ett område där tingen har förlorat sitt minne och plötsligt börjar tacksamt lita på vårt minne istället, ödmjukt underordnande de platser vi ger dem.
Själen är inte en dagstidning.
”Lot of work gone into it”, said the Dean.
Nävern togs direkt från en levande björk och lades färsk och rå i spadet, för att saltet skulle tränga in bäst.
Framtårna har simhud som ger extra stöd när fågeln står eller går på mjukt underlag, men flamingon kan också simma vid behov
Tillsammans sprang de ifrån tjurar som inte var några tjurar och gick in i hus där det spökade på riktigt.
Det räcker!

Om man nu är postmodernistiskt lagd skulle man kunna roa sig med att skapa en text som inkluderar allt ovanstående. Återvinning är visserligen av godo, men det här projektet lämnar jag med varm hand vidare. Men lika varm inombords blir jag när jag tänker på alla dessa böcker som häckar nära någon, och avslöjar sig på det här viset.

* Jag vet inte vem som utropat den, jag har inte sett några anslag från internationella vänner, men i vilket fall är det ett kul litet virus.

Rösta på Rättvisans kvarnar: One ping only, please

Standard

Jag tycker att min novell Rättvisans kvarnar är bäst (skamlös som jag är)  i finaluppställningen i tävlingen Dåtidsnovellen.
Men eftersom tävlingen utvecklar sig mer till en populäritetsuppvisning går jag ut med följande:

En bön till släkt, vänner, bekanta, deras frånskilda respektive, deras frånskilda respektive sopåkares hundar … så länge de uppskattar historiska noveller och har en egen internetuppkoppling (eller smartphone): rösta på Rättvisans kvarnar här.

Och för att söta bönen något bifogar jag den träffande ordväxlingen ur en av mina älsklingsfilmer Jakten på Röd Oktober:

Skattkarta över Bokmässan

Standard

Jag har antagligen tillhört en generalstab i en tidigare inkarnation.

Kampanjer, planering, andrahandslösningar och kartor är mumma. (Och jag läser med förtjusning militärhistoria – kanske inte normallektyr för en kokboksförfattare som även skriver komedi, men vem har någonsin kallat mig normal?) Dessutom är jag gammal orienterare.

Nu stundar Bokmässan i Göteborg. Fullspäckat som en lammstek med intressanta aktiviteter, många människor att möta och kontakter att skapa. Det skulle kunna vara överväldigande. Men jag har en plan.

Jag har printat ut hallplanen ur mässkatalogen. I A3-format.
Jag har förtecknat var alla bekanta huserar och ska slå upp var kapten Krok och kapten Rödskägg grävt ned sina skatter – dvs jag ska göra en rutt över hallkartan. Som jag dessutom ska tidsätta – vad hinner jag med på förmiddagen? Vad hinns med på eftermiddagen, givet att mitt tåg går när det går?

Rutten ska sen sedan ritas in och illustreras med färg- och överstrykningspennor för enkel användning. Antagligen inplastad för att minska spillrisken. Om jag var en bättre tecknare skulle jag kråka in ett par sjöodjur i ytterkanterna.

Aargh, hälsar piratkaptenen och sätter segel

Rösta på Dåtidsnovellen

Standard

Nu ligger alla novellerna ute här för att vi ska kunna läsa, tycka till och rösta på den du tycker förtjänar att vinna.

Självklart tycker jag att min egen är bäst – jag är jävig och erkänner det – och uppskattar alla röster jag får. (Så länge du inte skickar en massa från samma dator/person, se röstningsanvisningarna)

Från början var det tänkt att det skulle läggas ut en sammanfattning av novellen på bokeri. se ihop med en författarpresentation. Så här skrev jag om Rättvisans kvarnar:

Uppsala, juni 1676. Det är häxprocessernas tid. Bålen och bödelsyxorna kryper allt närmare. Juristen Anders Stiernhöök har fått ansvar för trolldomskommsissionen för Uppland men tvivlar på att de anklagade bör fällas så länge lagen följs. Han såg hur det gick med de blodiga kommissionerna i Dalarna och Hälsingland. Ord stod mot ord, rädsla mot lag och lynchstämning mot integritet. På sin väg genom staden möter han de personer som får tankarna att falla på plats, och några ord hans fru fäller till barnen ger honom nyckeln till en hedervärd utväg för alla inblandade. Vi har alla ett fritt val.

I vilket fall, hur det än går, är jag ytterst glad över att ha gått till final och det ska bli än mer spännande än eurovisionomröstningen.