Hur mycket sex är för mycket – om det inte är i bild?

Standard

När jag skriver skönlitterärt är mina karaktärer en aningen pilska, om det inte är gestaltande att de inte är det.
Det förekommer följdaktligen sexuella aktiviteter både här och där i olika kostellationer men sällan i någon större detaljgrad. Det är tillräckligt mycket med för att vi ska veta ganska tydligt vad de gör eller är i begrepp att göra men jag har inte skrivit IKEAs monteringsmanualer.

För mig passar det in, det följer inställningen hos de karaktärer jag skapat. Taffligt, nykärt, råkåt, återförenande och som alibi. Till och med dagen efter fulsex och en onaniscen kom med. Men inte så mycket detaljer, inte varje gång. Dels för att jag inte tycker att det är relevant, dels tycker jag att det blir tjatigt, dels är karaktäriseringen sådan att där kroppen inte är viktigt för deltagarna är det svårt att skriva något känsligt och sprött.

En eventuell redaktör får slå mig på fingrarna om jag behöver förtydliga. Marknadsanpassa nivån.

Men det går lätt att filmatisera Zebraskatan mot barnförbjudet, för att inte tala om Som olja och akvarell som bitvis är självantändlig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s