Category Archives: Uncategorized

A long time ago and possibly true

Standard
image

Ett löfte till mig själv

Det är nog den bästa romantitel jag sett, sedan är inte boken lika fantastisk. Men den beskriver väldigt väl mitt liv de senaste åren.

Det var länge sedan jag skrev på Rosenfönstret, det krävdes lite luskande för att ens lokalisera inloggningen.

Så vad nytt sedan sist? Hmm, vad är värt att ta upp? Dottern skriver webcomics, sysslar med filmhistoria, går på regissörskursoch filmkollo. Stora sonen sysslar med spel/filmmusik, dubbning och liknande på musikgymnasium. Min mans underliggande sjukdom blossade upp sommar 2013 tills han avled före jul 2015. Det har i klartext varit ett rent helvete där enbart styrka, vilja och attityd hållit tillvaron flytande.

Tillvaron är annorlunda i dag och det skrivna ordet är på väg tillbaka. Härom veckan återfann jag poetbay, inom en månad har jag en fungerande skrivplats och stort tack till Katarina Persson på The Writeful Blog för kvällens intervju. En nytändning för Rosenfönstret!

Tekniken har gått framåt och detta är första gången jag bloggar via appen. Mina läsare får leva med ett par dagars experimentell redigering tills jag fått grepp om det hela

Annonser

Besparingsåtgärd

Standard

Jag älskar skickligheten hos min naprapat som återställer min högerarm efter decennier av slitage. Visserligen kunde han ha jobbat extra som torterare för den spanska inkvisitionen men det han gör ger effekt.

Dock kostar det en del pengar.

Jag har varit ålagd att ransonera tangentbordsarbetet under rehabprocessen men idag satt jag ett antal timmar för att förbereda inför nanowrimo. Och lokaliserade källan till min höger underarm packat stängt och gått hem och lagt sig …

Den förra musen hade en solkig kula så den rullade trögt och småmuskler fick överarbeta. Den ersattes igår med en annan som har ihoprullningssladd en aning för kort … så att armen hela tiden fick hålla emot draget tvärs över skrivbordet. Efter 3 timmar var armen en domnad molande knuta igen.

Jag kan ju säga att en trådlös mus är billigare än en naprapatbehandling. Det kanske återstår några gånger innan jag är fullt återställd men en sak vill jag framföra till alla skrivande entusiaster:

ta inte kroppen för given

I mitt fall handlar det om att jag skrivit mer eller mindre dagligen i 35 års tid, ofta länge. Kombinerat med 10 års klassiskt piano med minst en timme om dagen. Kombinerat med kontorsarbete i nästan 25 år.
Jag räddade handlederna med ett brutet tangentbord (ska skaffa ett nytt sånt) och ryggen med en stol som krävde att jag satt upprätt utan att luta mig.

Det går ganska länge på ren och skär entusiasm, vilja och övertygelse om att man är sjåpig när det börjar värka. Om skrivandet är ens liv är kroppen ett redskap och bör inte underskattas

Omstart eller gör om gör rätt

Standard

Det har varit mycket och tungt och träligt det senaste året.

Om tio år kommer jag kanske möjligen säga att det var nyttigt. Lärorikt har det definitivt varit. Hursomhaver har jag det senaste året i princip skrivit i huvudet och ströanteckningar på grund av galopperande livsöverbelastning. Samtidigt har texterna mognat på ett intressant sätt.

Det jag arbetar med nu är exakt hur Zebraskatan ska omredigeras så att den dels passar förlagslektörens och förläggarens önskemål, dels så att texten förtätas och allt det av mig underförstådda blir tydligare.
Det blir så mycket enklare att skriva om kapitel för kapitel när jag vet vad som ska tas tag i, vad syftet är med varje textsjok och var de stora vändpunkterna i manuset finns.

Sedan ska det utföras.
Där har jag tänkt med att strunta i den fina förlagsredigeringen och knorpa in texten som jag själv föredrar att läsa den och formatera om den för en slutlig lektörsrunda.

I den bästa av världar är Zebraskatan 2.0 ute på lektörs- och testläsningsrunda 2 under november, när jag tänkte begå nanowrimo med uppföljaren Som olja och akvarell.

 

Iiiiiihhh!!

Standard

Det kom ett brev på lådan.
Inga detaljer utdelas här, men …

Inga garantier och jag ska redigera/förtydliga. Som seriöst lagd kommer jag låta lektörsutlåta en gång till innan något postas. Jag ska skriva ett vänligt svarsbrev, naturligtvis.
Allt jag kan säga är iiiiihhhh!!! <på inandning> och hälla upp ett glas vin. Efter helgen börjar arbetet på allvar.

Och då har jag ändå tecknat mig för Ann Ljungbergs 10-veckors kurs för att skriva uppföljaren. Känn ingen press, ingen alls.

glad uggla