Zebraskatan: Undertext till undertexten

Standard

Jag håller på att omvandla synopsis till dialog i en otrevlig-men-underhållande scen som är betydelsebärande. Vilket innebär att jag väger noga ordvalet när jag skriver, det inte bara flödar ur ordkaskader.
Just nu lutar det åt att en lång bit kommer att ske i en monolog från en av karaktärerna, eventuellt bruten av någon enstaka rad miljö eller tanke från huvudpersonen. I talflödet kommer gestaltning av middagsgästerna och situationen/miljön/konflikten ligga, inlindat i ordval och i vad hon inte säger.
Å ena sidan är det träligt med en talare och de övrigas reaktioner. Å andra sidan finns det en brutal komik i det hela – jag kan se och höra det framför mig som på en film – och ett lömskt sätt att berätta utan att använda tredje persons halvobjektiva berättarröst.

Det ger mig en chans att ge undertexten en undertext, och det är det, mina glesa läsare, som tar lite tid. Antagligen kommer man att läsa, fnissa och förfasas men förhoppningsvis kommer undertexten hänga med framåt i berättelsen i läsarens undermedvetna.

Exempel:

I andra kapitlet får vi höra att huvudpersonens svåger Erik blivit omplacerad på jobbet för att de kvinnliga säljarna och hans (kvinnliga) chef klagat. Sedan försvinner han ut i periferin i tolv kapitel tills denna släktmiddag där huvudpersonens mor är i full färd med att servera ytterligare en runda  duc a la orange
**
”Leif, men sluta prata vingårdar och terroirer med Erik då, det kan du göra någon annan gång. Se till att fylla på vinet nu, istället, de kan ju inte sitta med tomma glas, hur skulle det se ut? Varsågod, Erik, en bröstbit till dig. En extra mör och fin, sån som du uppskattar. Och vi häller mycket sås på bröstet, ja, det är vispgrädde dagen till ära så det blir riktigt krämigt.”
Vingårdsdiskussionen klingade av och klirret av serveringsbesticken fyllde matsalen.
**

Jag författaren har inte glömt hur den här karln funkar och vad som finns i hans undermedvetna. Övriga middagsgäster kommer att få motsvarande presentationer, lika dräpande och lika oskyldiga.

Ett svar »

Lämna en kommentar