Det här inlägget är ett underlag för en fråga som en kompis ska lägga ut på relevant forum:
Jag behöver hjälp med detaljutformningen av en scen/situation i en kommande bok. Så här är upplägget:
Emma är yrkesmördare, hennes specialitet är gifter (lång historia) men hon är rimligt duktig skytt. Utbildningen har hållits i av en amerikan i samma ”firma” och har i huvudsak utförts i ospecat östland under semi-militära omständigheter. Vi pratar välorganiserad brottslighet, här, men i innevarande berättelse-nu med vissa budgetbegränsningar.
Eftersom hon behöver ett i Sverige lättillängligt prick/krypskyttegevär fastnade jag för PSG90, som uppfyller de grundläggande rekvisiten.
Uppdraget är liggande prickskytte på 300-600meter. Teleskopsikte. Hur är det med tillgången på ljuddämpare? Rimlig, svår?
Omfattningen är 2-5 skott och sedan mot flyktvägarna.
Vilken ammunition bör hon använda? Det är prickskytte, inte en splattermovie och inga collateral damages.
Hör man en telefonringning genom öronproppar innan skotten avfyras?
Är det något mer jag ska tänka på för att få situationen sannolik så att en vanlig läsare köper den som trovärdig? Vi pratar om detaljer, som vikt, lukt, mynningsflammor, vind osv
Innan jag skriver slutversionen kommer jag försöka hantera en soft-air version så att det blir så rätt som möjligt.
Tacksam för svar, antingen på forumet eller i kommentarer nedan.
Rosenfönstret 
Redan input: korta ned avståndet så blir träffsäkerheten bättre – ja, jag har ju inte sett ut sträckan än, så visst.
Och telefonen är på vibration, då märks den oavsett
Tankegången är att hon har proffsfixare i firman, så de kommer åt militärutrustning, antingen svensk eller från vapen på drift i östland. Det är alltså inte Emma själv som beställer något, hon är helt ”ren.”
Exakt vilket vapen spelar inte så stor roll för mig, mer än att det uppfyller ovanstående. Det är dessutom bra om det går ned i en innebandybag …
Ett PSG kan inte ljuddämpas; mynningshastigheten är ung. tre gånger ljudhastigheten så kulan kommer ge en ljudbang vad man än gör. Dock kan vapnet förses med flamdämpare för att inte röja skyttens position och för att inte blända skytten i mörker.
600 meter är piece of cake för en tränad krypskytt om målet står stilla. 300 meter kan tas med öppna riktmedel. Nånstans runt 800-1000 meter är den tekniska gränsen på vad ett PSG (kamrat i 7,62×51 mm) klarar.
Måste inte vara en PSG90, men hon skaffar den inte själv. Hon har ”fixare” i den lilla firman. Det jag gillade med PSG90 är att den ”signalerar” proffs-med-kontakter, inte en privatentusiast, till läsaren. Fick tipset av en deckarförfattare, så jag snurrade kring lite på snipercentral.com.
(Gifter och droger kan jag skriva på nästan frihand, men vapen är inte något jag kan detaljer om)
Hennes förra motsvarande vapen var hon tvungen att dumpa när hon hoppade av under rätt dramatiska former.
Jag gillade också avståndsmöjligheterna – vill inte en sits där hon behöver skjuta ned någon på öppen gata, typ.
Målet står rimligt stilla, utomhus. Det är vidtalat och arrangerat så med beställarna.
Ljuddämpare är egentligen inte nödvändigt om hon är snabb och bara skjuter ett fåtal skott. Det var mest en fråga från min sida.
Telefonen – ja, det här är en actionkomedi … Hon har glömt sin privata mobil i fickan, det är den som ringer. Jobbmobilen är avstängd inför uppdraget.
Andra vapen som kan vara av intresse är SAKO TRG och Tikka T3 – båda finns med olika kolvvarianter och i militära utföranden.
En ljuddämpare kan inte dölja bogvågsknallen, men den gör det väldigt svårt att avgöra varifrån kulan avlossades, vilket kan vara nog så viktigt. Den har dessutom fördelen att den döljer mynningsflamman och hjälper till att reducera rekylen.
I Magpul Dynamics Art of the Precision Rifle så skjuter de med ljuddämpade bössor på större avstånd än vad som nämnts här.