Liten privat skrivutbildning på egen hand

Standard

Jag lärde mig skriva när jag lärde mig läsa.
Det gäller fyraåringen så väl som fyrtiofyraåringen.

Jag tror alla gånger skrivutbildningar är guld, om man hittar en som innehåller det man behöver. En guidande lärare och grupp att diskutera texter med gör att man får upp ögonen på ett helt annat sätt. Inga invändningar där. Men sedan var det tid, och sedan var det pengar, och för det tredje var det andra åtaganden.

Nu skriver jag noveller medan jag arbetar med synopsis till min uppföljare. Novellskrivandet är kort och avgränsat, varierat och nyttig träning och det finns tävlingar respektive antologier som mottagare. Pluskolumnen är fullbockad. Det är bara det … att jag skulle behöva lära mig skriva noveller bättre. De jag skrivit hittills är helt acceptabla, men jag är inte tillräckligt nöjd.

Ja, jag dunkar pannan i tangentbordet.
Livet vore enklare om jag var nöjd med det lilla.
Men jag vore inte mig själv om jag inte ville förbättra mig.

Hur som haver, jag gör då som jag alltid gjort när jag intresserar mig för ett nytt ämne eller format:
1) Läser alla relevanta handböcker jag kan lägga vantarna på
2) Volymläser goda eller typiska exempel på det jag är nyfiken på
3) Övar specifika frågeställningar, tex tempus (helst då till någon tänkt mottagare)

I det här fallet bläddrar jag mig fram genom de skrivhandböcker jag äger för att se vad de har att säga om noveller. Än så länge har jag inte hittat en ny husbibel i frågan, men det finns kloka synpunkter på många ställer som jag samlar på mig.
Jag har samlat på mig noveller av Mare Kandre, Eudora Welty, Tjechov, Hemingway, Gogol och några moderna engelskspråkiga samlingar, samt gammal kurslitteratur från sedan jag läste engelska. Det som är kvar är en samling av Turgenjev som jag gått bet på och Richard Wrights samlade/Stephen Kings tidiga har inte kommit än. Sedan läser jag och tar in. Delvis med författarglasögon, men mest som att ställa sig under ett vattenfall av text. I mängden, själva tyngden och massan finns saker att fånga upp. Det som är specifikt bra, som verkligen fastnar när man läser, är förstås viktigt att läsa om och titta närmare på.
Och sedan applicera i kortare experiment.

Vad menar jag med kortare experiment?
30 000 tecken är ungefär 10-12 sidor i 1,5 radavstånd, eller i runda slängar 5000 ord – ett ganska förekommande format till tävlingar.
10 000 tecken är en tredjedel, dvs en dagsdos i nanowrimofart.
Om jag ska öva på något mer udda siktar jag på ca 1 500-2 000 ord. Om novellen ska vara mer berättande med ett tydligt händelseförlopp siktar jag på max 4-5 000 ord/20-25 000 tecken.
Jag har till och med en liten osnygg övning (som kanske blir något publicerbart till slut) som kommer landa på ca 1 000 ord.

Vad är det jag övar på då?
Just nu skriver jag på två noveller/korttexter. Den ena, monologen, är kort och tänkt kunna fungera för högläsning. Där provar jag att använda tempus friare för att följa hur huvudpersonen återberättar ur sitt liv, där vi rör oss mellan olika då och nuplanet. Den andra, tävlingsnovellen, försöker jag arbeta med undertext, symbolik och opålitlig berättare – jag vill att berättaren ska lura sig själv och att läsaren genomskådar henne gradvis.
Andra ämnen jag ska prova är miniatyrnoveller, början-slut-knorrar, litterära laborationer, alternativa berättarröster, strikta dramakurvor och natursymbolik. Inte nu, men steg för steg.

När jag är klar med en bunt kommer jag skicka dem på lektörsläsning, mest som ett diagnostiskt prov. Har jag lyckats med det jag avsåg? Jag kanske kommer vända mig till testläsare, också, men om det handlar om läsbara teknikövningar är det andra typer av frågeställningar än vanligt.

Poängen är att när de här kunskaperna sitter innötta i bakhuvudet har jag förbättrat min verktygslåda. Då har jag dem i byrån i en liten ask bland andra grejer, när som helst när jag får lust plockar jag fram min ask. Var redo. Alltid redo.

Nästa skrivkurs jag ska skapa åt mig själv handlar om dramaturgi, kurvor och berättelsers byggklossar. Jag har redan tankar om hur jag ska komma åt de kunskaperna men har inte tid att sjösätta dem än. En idé är att skriva spaljémanus till flera romaner för att filea bort fluffet och nå in till urberget och skelettet. Den som lever får se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s