Varianter och variationer av uråldriga teman

Standard

Det finns filmatiseringar av böcker baserade på pjäser. Det finns nyinspelningar av nyinspelningar av filmer, mer eller mindre framgångsrika. shakespeareAlla avspeglar de regissör, producent och manusförfattares vinkling av materialet men också tidsandan. Jag är till exempel svag för olika nyversioner av Shakespeare, där berättelsen vandrar mellan olika format och vinklingar. Jämför 1940-talets riddarromantisk-patriotiska version av Henry V med Kenneth Branaghs aningen mer råbarkade och leriga, och med teaterföreställningen The Complete Shakespeare (abridged) där samtliga krönikespelen kondenserats ned till ett fotbollsreferat.

Min c-uppsats i engelska handlade om Anne McCaffrey’s The Rowan och dess utveckling från en tidningsnovell på sent 1950-tal via två olika noveller i egna antologier till en komplett roman 1990, där texten skrevs om i varje steg. Det var intressant att spåra vad hon hade ändrat och sia om varför hon valt att göra på ena eller andra viset. Jag är följdaktligen aningen knäpp, men jag är vaken på referenser och tycker om omarbetningar.
KällanDet säger så mycket om den som gör dem. Jag läste Scarlett, skriven som en uppföljare till Borta med vinden, i början av 1990-talet och har ett stadigt hyllavstånd med variationer av Jane Austens samlade verk. I går natt satt jag uppe och såg Källan, en nordafrikansk film om en by med kvinnor som går i kärleksstrejk när de inte får vatten framdraget till sin by. Den var vacker, sorglig, huvudskakande-vredesframkallande, sinnlig och med en kvinnlig glimt i ögat. Samtidigt hörde jag ett 2400 år gammalt eko från Aristofanes komedi Lysistrate där huvudpersonen med samma namn förmår atenskorna att gå ut i kärleksstrejk för att provocera fram fred mellan Aten och Sparta. (Jag har sett den uppförd av humanistklasserna på mitt gymnasium, med spartaner som talade finlandssvenska och en make som hoppar upp och ned i sängen vilt skrikande ”Jag vill knulla!” Själv var jag mer av Antigone-typ i motsvarande ålder, så jag nöjde mig med att sitta i publiken) Här fanns samma grundtema, samma komiska anslag på mörk botten, men ingen skulle komma på att hävda att den är lånad rakt av. De är alldeles för olika.

Vart vill jag komma med allt detta?

Att gamla berättelser blir som nya. Att två emo-kids blir störtkära och tar livet av sig på tre dagar i Verona går att återberätta som trädgårdstomtar. gnomeoAtt den underliggande strukturen, att människor är människor när och varän vi är. Tänk på deckare i medeltidsmiljö eller i det antika Rom, historiska kärleksromaner i fulla skottkärrelass.

Så tipset är att om du sitter fast och inspirationens glöd falnar, gå tillbaka och gräv i arkiven, särskilt de mer sällan besökta. Damma av, skala av det du hittar från allt som är specifikt för den tiden och situationen. Vrid och vänd. Vem vet, det kanske blänker till i ljuset från bortglömd diamant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s