Om Katarina

Katarina Wikholm heter jag, ibland på nätet (ö)känd som greensis.

Född och uppvuxen i Sollentuna hamnade jag i Uppsala och läste Internationella ekonomlinjen (rysk-tyska grenen). När jag var klar var det brinnande lågkonjunktur, varvid jag läste engelska och var på väg att börja doktorera i amerikansk litteratur inriktad på narratology/berättarteknik. Istället vände konjunkturen och jag fick jobb som civilekonom. Skrivarplanerna skrinlades och verkligheten kom emellan.

Den verkligheten inkluderade skrivande make och tre barn som älskar böcker och både simmar och tränar karate. När andan faller på långpromenerar jag eller löptränar, vad jag orkar för tillfället. Vi har ett hus fyllt av böcker, matlagning och en allmänt hög kreativitetsnivå.

Jag tillbringade tiden från tidigt mellanstadium till studenten med att läsa massor både ur ett bokrikt hem och från biblioteket, skriva en extremt utbredd fantasyvärld med min bästis, samt att spela piano och komponera musik. Muséer var ett annat favoritintresse. Det är först nu på senare år jag återtagit mina skönlitterära utsvävningar, läsningen har hela tiden funnits kvar.

I övrigt har jag skrivit en kokbok, LCHF till vardags (2010), ihop med min man Per och ytterligare en kokbok, LCHF för vegetarianer (v22, 2012), med Pauline Demetriades via Pagina/Optimal,  den första av dessa är översatt till finska med titeln Karppaajan arkiruokaa (readme.fi).

Jag har en mängd skrivprojekt som pockar på, både ett flertal spännande kokböcker men främst en agentkomedi på mörk bottten med arbetsnamnet Zebraskatan.
På lite längre sikt finns det både en 30-tals komedi med arbetsnamnet Fem bagare i en bil, ungdomsböcker i medeltidsmiljö och ett par barnböcker, en episodisk släktkrönika med arbetsnamnet Mitt liv i 20 rumpor, en actionkomedi om naturkatastrofer preliminärt döpt till Anno Horribilis och ett par olika fantasyvärldar. Och naturligtvis en fristående uppföljare till Zebraskatan, som bland annat berör en konstkupp, en reptilspecialist och stranden i Bretagne. Mitt älskade mnaus Rosenfönstret får för närvarande vila, dels medan jag skriver annat, dels medan jag löser en intrikat perspektivkomplikation.
Jag kommer under 2012 att delta i tävlingen Dåtidsnovellen med en svart komedi/skröna med namnet Rättvisans kvarnar. Uppsala, anno 1676.

Det som verkar känneteckna allt jag skriver är en tendens till att locka till skratt eller åtminstone skeva leenden. Även i andras texter uppskattar jag torr humor och drastiskt ordval. Vissa har gröna fingrar – jag har svarta, i och med allt all skönlitteratur jag rör vid förvandlas till svart komedi, helt oavset genre.

Mitt skönlitterära skrivande får ta den tid som behövs. Först måste jag växa i mina avlagda skrivarkläder och bli varm i dem igen. Egentligen har jag inte tid att skriva utöver allt annat i min vardag med heltidsjobb och små/skolbarn, men berättelserna vill ut  i skrift på något sätt. De har ju väntat närmare 25 år på att det ska bli deras tur.