Häromdagen fick jag påpekanden om mitt manus Zebraskatan.
En testläsare ansåg att huvudpersonen Emma inte visade några känslor och implicit inte hade några. ”Hon bara gör saker.” Andra testläsare har tvärtom sett Emmas behärskade framtoning och sarkastiska kommentarer som signaler för alla känslor därunder.
Det fick mig att grubbla över hur man gestaltar känslor.
Det finns säkert hela universitetsprogram som lär ut hur man går tillväga men för mig känns det naturligt att inte använda fraser som ”hon var glad” eller ”han blev arg.” Spontant vill jag visa det i vad karaktärerna gör och inte gör, hur de formulerar sig i ordvalet i en dialog och vad de noterar i sin omgivning.
För mig är det självklart att Emma älskar sin dotter Amanda över allt annat i denna värld men inte på något ställe säger hon det rakt ut till 4-åringen och inte heller i sina egan tankar. Men hennes tonläge, handlingar och prioritering av dotterns väl visar tydligt hur hon känner.
Inbillar jag mig.
Kloka lektörer hävdar att man ska lämna åt läsarna att dra slutsatser. Var drar man då gränsen? Hur mycket ska vara med och hur mycket ska utelämnas? Förstår läsaren varför Emma lyssnar på Leonard Cohen’s First We Take Manhattan, Then We Take Berlin när hon är på väg mot uppgörelsen med föräldrarna och att scenen är beskriven i parallell mot en scen när hon inleder ett kontraktsmord? Måste jag skriva ut det i klartext att hennes agerande är ett tecken på den känslomässiga brytning hon gör?
Inte vet jag, det får den vidare skrivprocessen utvisa.
Alltså. Jag tycker nog att du har rätt. Det är din stil att skriva att känslorna kommer fram på annat sätt än med ord.
Pingback: Om gestaltning igen | Undrentide
En följdfråga – här är länken till Leonard Cohens First We Take Manhattan, Then We Take Berlin, för den som inte minns texten. Hur allmänbildad kan man förutsätta att en läsare är?
lustiga är att det ligger i just läsarens ögon. Alla tolkar texter olika, det är det ingen tvekan om. Men det svåra är att veta om det ”ändå blir rätt eller inte.
Men kul att läsa en annans blogg, där man får följa arbetet.
Håller själv också på att skriva färdigt mina projekt, är tre stycken illa nog. En extra som jag bara kör på måfå. Skriver bla om det. Men kommer absolut att komma tillbaka hit. Fin blogg, verkligen!